Elisabeth Åsbrink - 1947

 

Elisabeth Åsbrink skriver om en spännande och skrämmande bit nutidshistoria i boken 1947. En får via olika kända och okända personer, placerade i olika delar av världen, en inblick i hur otroligt osäkert och tumultartat det var i stora delar av världen efter andra världskriget. Det i sig är kanske inte en nyhet, men Åsbrinks faktaurval för att belysa olika livsöden och händelser precis efter kriget gör boken sammantaget väldigt intressant. Elisabeths Åsbrinks 1947 är klassificerad som en faktabok, men språket är närmast skönlitterärt och bitvis personligt. 1947 har länge legat i min ”att-läsa-hög” och nu när jag äntligen sent omsider kommit till skott så undrar jag varför jag väntat så länge. Det är en mycket välskriven bok som en har behållning av ur ett mänskligt/socialt perspektiv såväl som historiskt. En lättläst faktabok att läsa var man än befinner sig!

 

Trevlig sommar!

 

Rebecca

Pia Minati: Vem som helst men inte Magdalena

På kvällen den 7 september 2004 tar Pia Minatis dotter Magdalena sitt liv. Hon är 21 år gammal och en begåvad och framgångsrik ung kvinna, som utbildar sig till sitt drömyrke på läkarprogrammet i Linköping. Nu har Magdalenas mamma skrivit en väldigt fin bok om sin dotter. ”Vem som helst men inte Magdalena” utkom på Idus förlag i december 2016. Det är en mycket finstämd och välskriven kärleksförklaring till ett älskat barn som till sist inte längre orkade leva. Jag sträckläser de 180 sidorna på en enda kväll. Pia Minati undervisar på Lärarhögskolan och skriver med en lyhörd detaljrikedom som är rakt igenom imponerande. ”Vem som helst men inte Magdalena” är en litterärt skriven bok, språket är stundtals poetiskt och varje ord känns som om det vägts på guldvåg. Kärleken till dottern lyser igenom på varenda rad. Titeln är hämtad från en bestört kommentar från en av Magdalenas kurskamrater på läkarlinjen. På minnesstunden några dagar efter hennes död yttrar en av vännerna just de ord som nu fått ge boken dess namn.

”Vem som helst men inte Magdalena” tar oss rakt in i händelseförloppet, och börjar på förmiddagen den 7 september 2004. Vi är i Fisksätra i Nacka där Pia Minati bor och just då har dottern hemma på besök. Boken är skriven i jag-form, författaren vänder sig direkt till Magdalena och det gör texten extra berörande. Vartannat kapitel utspelar sig den ödesdigra 7 september och är försett med exakta tidsangivelser. Vartannat kapitel tar oss tillbaka i tiden; först två dagar, sedan allt längre bakåt, ja, ända tillbaka till en dramatisk cykelolycka som femåring och Magdalenas födelse 21 år tidigare. Stundtals är det rent hjärtskärande att läsa Pia Minatis förtvivlade vittnesbörd:

”Jag önskar att jag hade kommit på något bättre att säga. Att jag hade kunnat hjälpa dig på riktigt. Men jag hade bara min kärlek och oro”, skriver hon efter ett av många svåra samtal med sin dotter om hennes mående.

Fina är också beskrivningarna av mor-dotter-relationen som verkar ha varit varm och förtrolig. Pia Minati låter oss ta del av många enkla vardagssituationer om deras liv tillsammans, och hur hon saknar Magdalena i veckorna då hon befinner sig i Linköping för studier.

”Vanligtvis lever vi ett lugnt hemmaliv, tar långpromenader och umgås över matlagning och måltider. Läser och tittar på teve och delar erfarenheter och tankar”, skriver Pia Minati.

I bokens andra del försöker hon förstå. Hon söker kunskap, slår ett slag för psykisk livräddning, och beskriver hur hon själv brottats med svåra skuldkänslor, letar signaler som borde ha fått henne att inse allvaret och hur dåligt hennes dotter egentligen mådde. Hon skriver om hur lätt det är att som förälder skuldbelägga sig själv:

”Som förälder skuldbelägger man sig per automatik. Man letar efter svagheter i anknytning och brister i omsorg. Man söker efter konstigheter i beteendet eller udda särdrag i personligheten”, skriver Pia Minati.

Hon pratar med andra som kände Magdalena, med kurskamrater; samtliga säger att de ingenting märkte, att Magdalena alltid var så glad och stark, och mån om att peppa och uppmuntra sina vänner. Pia noterar att hon visst kunde vara nedstämd i perioder, framför allt de sista månaderna då hon för första gången i sitt liv kom i kontakt med psykvården och fick antidepressiva mediciner utskrivna, men att hon alltid skötte studierna, hygienen och att lägenheten i Linköping alltid var välstädad och fräsch. I sin jakt på svar kontaktar Pia Minati ledande forskare på suicidområdet, läser all litteratur hon kommer över och går till och med en utbildning i suicidprevention, utan att berätta för någon där att hon är personligt drabbad. Men hon håller ihop sig och gråter istället ut på kvällarna efter att ha kommit hem från dagens föreläsningar. Drivkraften att försöka förstå vad Magdalena gått igenom är starkare, och i boken driver Pia Minati tesen att kunskap kan vara livsavgörande, något som i alla fall jag skriver under på.

I ett fullkomligt hjärtskärande efterord, med rubriken ”Magdis, Magdis, älskade Magdis!”, uttrycker Pia Minati sin sorg och saknad, på ett behärskat, och just därför enormt gripande, sätt. Förutom till dottern, vänder sig författaren till andra drabbade, till alla som undrat vad som hände, till personer som är allmänt intresserade och även de som arbetar professionellt med frågor kring psykisk ohälsa. Jag tror att det behövs fler böcker av det här slaget, och att det aldrig kan finnas någon erfarenhet som inte är värd att dela, oavsett om man är drabbad av en anhörigs självmord eller, som undertecknad, plågas av egen psykisk ohälsa. Kunskaper och erfarenheter behöver spridas till fler. Pia Minatis bok är ett omistligt bidrag. Tack för att du orkade dela med dig!

/Michael Nystås, Partille

Jhumpa Lahiri: I väntan på ett namn

Berättelsen tar sin början 1968 när den unga Ashima Ganguli står i sitt kök och får födslovärkar. Hon har nyligen flyttat från Calcutta till Cambridge Massachusetts i USA tillsammans med sin make Ashoke som fått en doktorandtjänst i elektroteknik på stadens universitet. Födseln går bra men nu kommer den första riktiga kulturkrocken: namnet den nyfödde pojken ska ha. De amerikanska myndigheterna kräver att pojken ska ha ett namn innan han lämnar sjukhuset. Detta kommer som en chock för föräldrarna. Enligt bengalisk sed har barnet nämligen alltid flera smeknamn, daknam, under sina första år och får sitt officiella namn, bhalonam, först efter två, tre år, ja, ibland kan det t.o.m. dröja tills de börjar skolan. Efter kort men stor vånda från föräldrarnas sida blir det Gogol, pappa Ashokes favoritförfattare. 
 
Vi får sedan följa Gogol och hur hans dubbla identiteter, hans indiska och hans amerikanska, återspeglas i hans uppväxt och i de livsval han gör. Länge är denna dualitet dock fördold för honom själv. Han gör tidigt ett val att helt välja sin amerikanska identitet. Verkligheten är dock inte alltid så enkel... När Gogols pappa går bort hastigt och oväntat blir mamman, som alltid varit hemmafru, väldigt beroende av sonens hjälp. Gogol upptäcker att hon fortfarande till stor del lever kvar i sitt gamla hemlands traditioner och tankemönster och att hon ofta står främmande och hjälplös i sitt nya hemland, trots att hon bott 30 år i USA. I hennes utanförskap kan han känna igen den alienation han egentligen alltid själv känt och han börjar sakta kunna närma sig sitt indiska arv.
 
Lahiri närmar sig temat med att vara mellan två världar på ett suveränt sätt; hon skriver aldrig på näsan eller blir didaktisk utan problemställningarna är alltid fullständigt organiskt invävda i texten. Hon är dessutom mästerlig på att trolla bort sitt eget författarjag – själv var jag alldeles övertygad om att det var en man som hade skrivit boken! En bok som är mer aktuell än någonsin – läs!
 
Om Jhumpa Lahiri 
 
Jhumpa Lahiri föddes 1967 i London och är uppväxt på Rhode Island i USA. Hon har bengalisk härkomst och hennes egentliga förnamn (födelsenamn) är Nilanjana Sudeshna, men hon har alltid gått under smeknamnet Jhumpa. Ett återkommande tema i Lahiris författarskap är utländska akademiker, boende i USA, men marginaliserade i samhället. I synnerhet fokuserar hon mycket på andra generationens indier boende i USA. Hon vann år 2000 Pulitzerpriset för skönlitteratur för boken Den indiske tolken. I väntan på ett namn blev 2006 filmatiserad med originaltitel The Namesake (betyg 7,6 på IMDB) (källa: Wikipedia).
 
/Thomas
 

Mina favoritböcker del 1

Hösten 1983 blev jag blixtförälskad. I landet, språket, folket, maten, kulturen. När jag kom till jobbet igen förkunnade jag alldeles stjärnögd för mina arbetskamrater – Jag älskar Italien! Men det mina arbetskamrater tyckte sig höra var - Jag älskar en italienare! Jag kunde aldrig få dem att ändra åsikt.

Kristus stannade i Eboli av Carlo Levi
Kärleken till Italien har bestått genom åren även om jag inte varit där så ofta. Men man kan ju läsa om landet. En bok jag brukar återvända till är Carlo Levis mästerverk Kristus stannade i Eboli. Den är en av de viktigaste böcker som skrivits om den Italienska södern under 1900-talet. Författaren och Milanobon deporterades under Mussolinis tid vid makten söderut till en liten ort i Lucanien. Hans tid i fångenskap och hans vänskap med bönderna i Agliano är numera världslitteratur.  Den är inte svårläst utan skriven på ett vackert och poetisk språk. 

 

Cider med Rosie av Laurie Lee
”Jag lyftes ner från åkarens vagn vid tre års ålder; och med en känsla av förvirring och skräck började mitt liv där i byn”. 

Så lyder den fösta meningen i Laurie Lees bok Cider med Rosie. Den handlar om vårt ursprung i dubbel bemärkelse. Det är en bandomsskildring och en bok om en tid när högsta hastighet att färdas var med häst och vagn. Författaren flyttar med sin mor och sina syskon till ett skruttigt hus på landet med ”tre våningar och källare och mystik i väggarna, med pump och äppelträd, schersmin och jordgubbar, råkor i skorstenarna, grodor i källaren, svampar på taket, och allting för tre shilling och sex pence i veckan”.

Det är en solig och blommig bok som passar att läsas på sommaren, gärna i en hängmatta. I England betraktas den numera som en klassiker. Det är lätt att förstå.

/Monica Vahlén, Partille bibliotek

Ny i Sverige

Känner du till sajten Information om Sverige? Där samlar länsstyrelsena samhällsinformation för nyanlända.

Den här portalen vänder sig till dig som är ny i Sverige och enkelt och snabbt vill hitta information om det svenska samhället. Här finns allt samlat på flera olika språk, på en och samma plats. Du kan också följa sidan på Facebook för aktuell information.

Undrar du hur kollektivtrafiken fungerar i Sverige, hur du anmäler dina barn till förskolan eller vart du ska vända dig när du blir sjuk? Svar på de frågorna och mycket annat hittar du här. Informationsfoldrar finns också att hämta på biblioteket!

 

Mary McCarthy: Gruppen

Det är glädjande att många klassiska romaner på senare år har kommit in nya utgåvor och översättningar, oftast vackert paketerade i fina omslag. Romanen Gruppen gavs första gången ut i USA 1963. Den svenska översättningen som kom året efter gjordes då av Harriet Alfons och Jadwiga P. Westrup.

Den här utgåvan av romanen som har släppts i år har fått en ny översättning av Amanda Svensson. Sara Danius bidrar med ett initierat förord som ger mig som läsare ett porträtt av författaren och människan Mary McCarthy. Jag får också en inblick i tidsandan och dess villkor och den bakgrunden ger mig en fördjupad kunskap i min läsning.

När Gruppen publicerades första gången blev den mycket omtalad; den ansågs som alltför frispråkig. Självklart såldes den i miljonupplagor och filmatiserades även.

Precis som medlemmarna i Gruppen gick McCarthy på Vassar College och efter avslutad examen 1933 flyttar hon till New York.

I romanen Gruppen möter vi åtta unga kvinnor som just tagit examen från Vassar College, som på den tiden var ett lärosäte endast för kvinnor.  Tiden är 1930-tal och depression råder. De kommer alla till New York för att börja sina vuxna liv. Villkoren för en ung kvinna vad gäller karriär, äktenskap, sex, vänskap och politik skildras på ett ganska rättframt sätt men det betyder inte att det även finns plats för humor och värme. Författarinnan har en skarp iakttagelseförmåga och romanens karaktärer skildras med både sina goda egenskaper och sina brister. Så som vi människor är helt enkelt.  De flesta av de unga kvinnorna när stora drömmar om hur livet ska gestalta sig men de får alla se sina illusioner brista på ett eller annat sätt. Ingen av de åtta kvinnorna är huvudperson utan vi möter dem alla där varje enskild individs situation och historia får ta plats. Boken beskrivs som en kollektivroman som skildrar hur de unga kvinnorna konfronteras med det moderna storstadslivets villkor. 

Boken inleds med ett bröllop och avslutas med en begravning. Däremellan förflyter sex år där läsaren får möta de åtta kvinnornas olika erfarenheter av bl.a. sexuella möten, införskaffande och bemästrande av preventivmedel, inträdandet i moderskap och kärleksrelationer.

Talar då romanen till oss idag? Det tycker jag absolut att den gör. Även i vår tid brottas vi människor med konventioner, förväntningar och utmaningar. Vi har drömmar och förhoppningar, vi försöker att få våra liv att gå ihop och vi vill alla vara lyckliga. Fortfarande är det kvinnorna som oftast kommer i kläm när de olika rollerna som mor, partner och yrkeskvinna ska jämkas samman. Det lyckas kanske inte alltid; livet blir som det blir. 

Läsning rekommenderas!

/Marli Pettersson

Tusende våningen - Katharine McGee

I framtiden eller rättare sagt år 2118 finns nu Manhattans största skyskrapa med tusen
våningar i New York. Skyskrapan har allt man kan önska sig, skolor, köpcentrum,
restauranger och är allt igenom ett glamouröst, högteknologiskt samhälle där överflödet syns
överallt.
 

Vi får i Tusende våningen följa olika ungdomar och deras livsöden, exempelvis den rika tjejen Avery som bor högst upp i tornet med sin familj som tillhör de rikaste men det hon vill ha mest av allt kan hon aldrig få. På våning 950 bor Averys bästa vän Leda med sin rika familj, så småningom blir Leda besatt av att ta reda på andra människors hemligheter efter ett stort svek och anlitar därför hackaren Watt till sin hjälp. Watt i sin tur bor på våning 300 som ligger långt ner i botten borta från allt lyx och överflöd, på samma våning bor också Rylin som kämpar med att klara av ekonomin för att kunna försörja sig och sin lillasyster. Eris som är Averys barndomsvän tvingas flytta från en av de näst högsta våningarna i tornet ända ner till våning 300 efter en smutsig familjeskandal.

Intriger, lögner och maktspel präglar berättelsen, som läsare kastas man direkt in i bokens inledning då det börjar med att en flicka faller handlöst från tusende våningen, samtidigt som hon rasar ner från tornet i hög fart med en säker död till mötes så känner flickan i ögonblicket bara skam istället för dödsrädsla.

Tusende våningen är en realistisk framtidsroman som är en blandning av vardagsdramatik med många spännande miljöbeskrivningar från en glamourös och högteknologisk värld. Ett exempel på ett av Tornets tekniska nymodigheter är färgade kontaktlinser också kallat linsersom är ett slags socialt medium. Invånarna kan skicka meddelanden eller göra beställningar med sina kontaktlinser genom medvetna ögonrörelser men denna tekniska nymodighet är ett privilegium för dem som har råd. Boken är en ungdomsroman och är rekommenderad från 13 år och uppåt.

Den här boken är väldigt intressant då den enligt mig är den första i sitt slag som blandar vardagsrealism och fokus på ett nytt högteknologiskt samhälle. Boken skiljer sig starkt från vanliga dystopier och rymdoperor som blivit populära bland många läsare. Jag hoppas att den Tusende våningen inte blir den sista boken i den här science fiction, realistiska genren utan att det förhoppningsvis finns fler att vänta på.

/Paula 

Sommaröppet och långlån

Sommartider betyder ändrade öppettider på biblioteket men också långlån så att du hinner med semesterläsningen. Allt du lånar den 12 juni och framåt får du behålla till den 24 augusti, men alltid minst 28 dagar (med undantag för reserverade böcker, filmer och 7-dagarsslån). 
 
Öppettider 5 juni - 20 augusti:
Måndag - fredag     10 - 18
Lördag och söndag stängt  
   
Avvikande öppettider: 
Fredag 2 juni: 8 - 18
Pingstafton 3 juni: stängt
Pingstdagen 4 juni: stängt
Nationaldagen 6 juni: stängt  
Torsdag 8 juni: 11 - 16
Fredag 9 juni: 11 - 16
Midsommarafton 24 juni: stängt  

Författartips: Marilynne Robinson

Vissa böcker man läser kommer alltid att stanna kvar i minnet, under hela maj har jag suttit i min solstol och inte riktigt velat ta tag i allt det andra runt omkring. Men samtidigt så är detta en romansvit som man inte kan läsa fort, det går inte. Texten och handlingen styr takten. Det är vackert och eftertänksamt.

Romanerna är Gilead, Lila och Hemma av Marilynne Robinson, varje del i sviten tilldelas en egen huvudkaraktär.
Gilead är den lilla sömniga staden där det mesta av handlingen är förlagd, där bor den gamle prästen John Ames, änkling sen många år tillbaka, hans tid och liv ägnas åt hans församling. Han och hans gode vän pastor Boughton fördriver dagarna med otaliga partier dam och livliga diskussioner. En dag mitt under en predikan öppnas dörren och in kliver Lila, hon har varit ute på vägarna och försökt överleva på småjobb sedan hon var en liten flicka. Det som
utspelar sig är en fantastisk kärlekssaga, två udda existenser på sitt eget sätt, vågar tro att livet kan vara mer än vad de hittills vågat tro.

Lila handlar om henne, som liten blev hon uppsvept av Doll, en kvinna som såg det lilla barnets lidande och bestämde sig en natt för att helt sonika ta med sig henne. De rör sig längs med vägarna, alltid på flykt, hon hade inte ett helt fläckfritt förflutet innan hon bar med sig Lila heller. Livet är både härligt och tungt, depressionen sveper in över landet och nöden är svår för många. Doll lyckas stanna tillräckligt länge på ett ställe så att Lila hinner gå i skolan, men sedan måste de ändå vidare. Efter många år skiljs de åt och livet tar en helt annan vändning för Lila.

Hemma är den tredje delen av romansviten, här får vi följa med vad som sker i Boughtons hus, även han är skröplig och sjuk, hans yngsta dotter Grace får komma hem och ta hand om honom, snart nog dyker även den förlorade sonen upp. John Ames namne och gudson, Jack upp. Han har levt ett hårt liv, och kommer tillbaka till föräldrahemmet för han har ingen annanstans att ta vägen. Tiden har stått stilla, huset är slitet och trädgården är förfallen, syskonen ägnar dagarna åt att återställa hemmet och att sköta om sin pappa.

Det går inte att göra dessa böcker rättvisa, så jag avslutar här, men jag måste säga att jag avundas dig som fortfarande har dessa böcker framför dig. Vilken härlig sommarläsning du har att se fram emot!
 

/Åsa Hellkvist

Sommarboken

Du missar väl inte sommarens stora bokfest? Torsdag den 15 juni, dagen efter skolavslutningen, går startskottet för sommarboken. Kom och fika, hör författaren Kerstin Lundberg Hahn prata om sina böcker och få en fin bokpåse att fylla med sommarlånen!

  • Partille bibliotek
  • 433 28 Partille
  • Gamla Kronvägen 56
  • +46 (0)31-792 10 10
Öppettider Öppettider

Sommarens öppettider 5 juni - 20 augusti: 

Mån - fre:
kl. 10 - 18

Lör och sön:
stängt

Läs mer om sommarens öppettider och sommarlån här. 

Tel: 031-792 10 10

Följ oss på Facebook!