Sommarens mest lånade böcker

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu när hösten och ruskvädret verkligen är här kan sommaren kännas avlägsen. Men visst kan det för oss bokälskare ändå kännas lite mysigt att med gott samvete kunna kura upp sig i soffan med en härlig bok. Här kan du se vilka böcker som lånades mest under sommaren. Kanske hittar du ett bra boktips för höstläsningen? Tryck på titlarna för att komma till boken!

Topp 5 romaner:

1. Marie Jungstedt: Det förlovade landet

2. Camilla Läckberg: Häxan

3. Elena Ferrante: Det förlorade barnet

4. Elena Ferrante: Den som stannar, den som går

5. Jo Nesbø: Törst

 

Topp 5 fackböcker: 

1. Tommy Berggren: Tommy

2. Elsie Johansson: Riktiga Elsie

3. Tino Sanandaji: Massutmaning

4. Åsne Seierstad: Två systrar

5. Jenny Diski: Den sista resan

 

Topp 5 e-böcker:

1. Hanya Yanagihara: Ett litet liv

2. Jojo Moyes: Toner i natten

3. Stefan Ahnhem: Arton grader minus

4. Majgull Axelsson: Ditt liv och mitt

5. Åke Edwardson: Över gränsen

 

Topp 5 barnböcker:

1. Jeff Kinney: Helt ute

2. Ingelin Angerborn: Sal 305

3. Martin Widmark: Modemysteriet

4. Helena Bross: Passa lillasyster

5. Martin Widmark: Fängelsemysteriet

 

Topp 5 ungdomsböcker: 

1. James Dashner: I dödens labyrint

2. Maria Gripe: Skuggan över stenbänken

3. Lois Lowry: Den utvalde

4. Sofia Nordin: En sekund i taget

5. Rick Riordan: Kampen om labyrinten

 

 

Raoul Wallenbergs dag: Sveriges nationella dag för medmänsklighet och civilkurage

Visste du att det finns en särskild dag för civilkurage och medmänsklighet i Sverige? Nu på söndag den 27 augusti, på Raouls namnsdag, hedras minnet av Raoul Wallenberg som räddade livet på tiotusentals judar under andra världskriget. 

Det Raoul Wallenberg stod för är inte historia. Idag, kanske mer än någonsin, måste vi agera i hans anda. Raoul Wallenberg Academy har sammanställt en lista med "100 saker du kan göra för att skapa en bättre värld för oss alla". Punkter från listan: "betala en taxi åt någon som går hem själv sent på kvällen", "packa varor åt någon i matvarubutiken som inte kan göra det själv", och "besök en flyktingförläggning nära din hemort. Fråga de boende vad du kan hjälpa dem med".  

Här på biblioteket kommer vi närmaste veckan att uppmärksamma Raoul Wallenbergs dag med en utställning där du kan läsa mer om Raoul Wallenberg. Där hittar du också hela listan med tips som du kan ta med dig hem. 

Vill du veta mer om Raoul Wallenberg? Se filmen nedan från Raoul Wallenberg Academy!

 

Bok blir film

Film är bäst på bok, eller hur var det nu igen? I år släpps många filmer och TV-serier som bygger på böcker, och vill du läsa dem finns de förstås att låna på biblioteket. Här kommer några tips på böcker som går att se på bio under 2017: 

Nattens dåd av Dennis Lehane

I 20-talets Boston har maffiabossarna kontroll över stan, och polissonen Joe Coughlin njuter av sin ryktbarhet i den undre världen. Så gör han ett misstag, och faller hårt. Ben Affleck spelar Joe, och filmen hade premiär 20 januari.


Ingenting och allting av Nicola Yoon
Maddy är en tonåring med en sjukdom som gör att hon har ett dåligt immunförsvar, så dåligt att hon inte har kunnat lämna sitt hus på 17 år. Så flyttar Olly in i huset mittemot, och efter att ha chattat och blivit förälskade i varandra inser Maddy att hon, trots riskerna, måste få träffa honom. Filmen hade premiär 9 juni.

 

Det av Stephen King
Det utspelar sig i Maine, där monsterclownen Pennywise lemlästar barn och sätter skräck i hela samhället. Fyra 11-åringar går samman och trotsar clownen, som försvinner för en tid. 25 år senare dyker han upp igen och det numera vuxna gänget måste möta Pennywise igen. Bill Skarsgård spelar Pennywise, och filmen har premiär 8 september. 


Snömannen av Jo Nesbø
En kvinna försvinner i Oslo, och kvar i hennes trädgård står en otäck snögubbe med hennes halsduk runt halsen. Det visar sig att fler kvinnor försvunnit under liknande omständigheter, och kommissarie Harry Hole kopplas in på fallet. Tomas Alfredson regisserar filmen som har premiär 13 oktober.

 

Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie 
I Christies klassiska deckare är det detektiven Hercule Poirot som befinner sig på den exklusiva Orientexpressen när ett bestialiskt mord begås. Ingen har kunnat lämna eller kliva ombord på tåget, så mördaren måste finnas bland passagerarna. Många stora namn i rollistan, bland andra Johnny Depp, Michelle Pfeiffer och Kenneth Branagh. Premiär 24 november. 

Jane Austen har fattats oss i 200 år

Författarinnan Jane Austen dog den 18 juli 1817, blott 41 år gammal. Redan i unga år började hon skriva men publicerade inte sin första roman Förnuft och känsla förrän 1811. Under hennes levnad publicerades ytterligare tre, Stolthet och fördom, Mansfield Park samt Emma. Samtliga utspelar sig i lantlig miljö inom den engelska aristokratin och hennes styrka fick väl sägas vara hennes förmåga att beskriva personer och olika situationer ur vardagslivet med en raffinerad ironi.

Förra året begav jag mig till Tjolöholms slott för att se utställningen med kläder från några utav filmatiseringarna som gjorts utifrån hennes böcker. Det är synd att jag inte har tillgång till den bilden nu, men man kan inte ta miste på min nöjdhet när jag står bredvid skjortan Colin Firth bar i BBCs version av Stolthet och fördom från 1995. Ni som sett minns den berömda sjöscenen.

Nu kan det tänkas att någon blir avundsjuk, men förtvivla icke! I år kan man besöka Skoklosters utställning "Jane Austens värld" och titta på bland annat ovan nämnda skjorta. Kolla in programmet här. Böckerna lånar du hos oss.

Ha nu ett fint Austen-år!

/Josefin

 

Elisabeth Åsbrink - 1947

 

Elisabeth Åsbrink skriver om en spännande och skrämmande bit nutidshistoria i boken 1947. En får via olika kända och okända personer, placerade i olika delar av världen, en inblick i hur otroligt osäkert och tumultartat det var i stora delar av världen efter andra världskriget. Det i sig är kanske inte en nyhet, men Åsbrinks faktaurval för att belysa olika livsöden och händelser precis efter kriget gör boken sammantaget väldigt intressant. Elisabeths Åsbrinks 1947 är klassificerad som en faktabok, men språket är närmast skönlitterärt och bitvis personligt. 1947 har länge legat i min ”att-läsa-hög” och nu när jag äntligen sent omsider kommit till skott så undrar jag varför jag väntat så länge. Det är en mycket välskriven bok som en har behållning av ur ett mänskligt/socialt perspektiv såväl som historiskt. En lättläst faktabok att läsa var man än befinner sig!

 

Trevlig sommar!

 

Rebecca

Pia Minati: Vem som helst men inte Magdalena

På kvällen den 7 september 2004 tar Pia Minatis dotter Magdalena sitt liv. Hon är 21 år gammal och en begåvad och framgångsrik ung kvinna, som utbildar sig till sitt drömyrke på läkarprogrammet i Linköping. Nu har Magdalenas mamma skrivit en väldigt fin bok om sin dotter. ”Vem som helst men inte Magdalena” utkom på Idus förlag i december 2016. Det är en mycket finstämd och välskriven kärleksförklaring till ett älskat barn som till sist inte längre orkade leva. Jag sträckläser de 180 sidorna på en enda kväll. Pia Minati undervisar på Lärarhögskolan och skriver med en lyhörd detaljrikedom som är rakt igenom imponerande. ”Vem som helst men inte Magdalena” är en litterärt skriven bok, språket är stundtals poetiskt och varje ord känns som om det vägts på guldvåg. Kärleken till dottern lyser igenom på varenda rad. Titeln är hämtad från en bestört kommentar från en av Magdalenas kurskamrater på läkarlinjen. På minnesstunden några dagar efter hennes död yttrar en av vännerna just de ord som nu fått ge boken dess namn.

”Vem som helst men inte Magdalena” tar oss rakt in i händelseförloppet, och börjar på förmiddagen den 7 september 2004. Vi är i Fisksätra i Nacka där Pia Minati bor och just då har dottern hemma på besök. Boken är skriven i jag-form, författaren vänder sig direkt till Magdalena och det gör texten extra berörande. Vartannat kapitel utspelar sig den ödesdigra 7 september och är försett med exakta tidsangivelser. Vartannat kapitel tar oss tillbaka i tiden; först två dagar, sedan allt längre bakåt, ja, ända tillbaka till en dramatisk cykelolycka som femåring och Magdalenas födelse 21 år tidigare. Stundtals är det rent hjärtskärande att läsa Pia Minatis förtvivlade vittnesbörd:

”Jag önskar att jag hade kommit på något bättre att säga. Att jag hade kunnat hjälpa dig på riktigt. Men jag hade bara min kärlek och oro”, skriver hon efter ett av många svåra samtal med sin dotter om hennes mående.

Fina är också beskrivningarna av mor-dotter-relationen som verkar ha varit varm och förtrolig. Pia Minati låter oss ta del av många enkla vardagssituationer om deras liv tillsammans, och hur hon saknar Magdalena i veckorna då hon befinner sig i Linköping för studier.

”Vanligtvis lever vi ett lugnt hemmaliv, tar långpromenader och umgås över matlagning och måltider. Läser och tittar på teve och delar erfarenheter och tankar”, skriver Pia Minati.

I bokens andra del försöker hon förstå. Hon söker kunskap, slår ett slag för psykisk livräddning, och beskriver hur hon själv brottats med svåra skuldkänslor, letar signaler som borde ha fått henne att inse allvaret och hur dåligt hennes dotter egentligen mådde. Hon skriver om hur lätt det är att som förälder skuldbelägga sig själv:

”Som förälder skuldbelägger man sig per automatik. Man letar efter svagheter i anknytning och brister i omsorg. Man söker efter konstigheter i beteendet eller udda särdrag i personligheten”, skriver Pia Minati.

Hon pratar med andra som kände Magdalena, med kurskamrater; samtliga säger att de ingenting märkte, att Magdalena alltid var så glad och stark, och mån om att peppa och uppmuntra sina vänner. Pia noterar att hon visst kunde vara nedstämd i perioder, framför allt de sista månaderna då hon för första gången i sitt liv kom i kontakt med psykvården och fick antidepressiva mediciner utskrivna, men att hon alltid skötte studierna, hygienen och att lägenheten i Linköping alltid var välstädad och fräsch. I sin jakt på svar kontaktar Pia Minati ledande forskare på suicidområdet, läser all litteratur hon kommer över och går till och med en utbildning i suicidprevention, utan att berätta för någon där att hon är personligt drabbad. Men hon håller ihop sig och gråter istället ut på kvällarna efter att ha kommit hem från dagens föreläsningar. Drivkraften att försöka förstå vad Magdalena gått igenom är starkare, och i boken driver Pia Minati tesen att kunskap kan vara livsavgörande, något som i alla fall jag skriver under på.

I ett fullkomligt hjärtskärande efterord, med rubriken ”Magdis, Magdis, älskade Magdis!”, uttrycker Pia Minati sin sorg och saknad, på ett behärskat, och just därför enormt gripande, sätt. Förutom till dottern, vänder sig författaren till andra drabbade, till alla som undrat vad som hände, till personer som är allmänt intresserade och även de som arbetar professionellt med frågor kring psykisk ohälsa. Jag tror att det behövs fler böcker av det här slaget, och att det aldrig kan finnas någon erfarenhet som inte är värd att dela, oavsett om man är drabbad av en anhörigs självmord eller, som undertecknad, plågas av egen psykisk ohälsa. Kunskaper och erfarenheter behöver spridas till fler. Pia Minatis bok är ett omistligt bidrag. Tack för att du orkade dela med dig!

/Michael Nystås, Partille

Jhumpa Lahiri: I väntan på ett namn

Berättelsen tar sin början 1968 när den unga Ashima Ganguli står i sitt kök och får födslovärkar. Hon har nyligen flyttat från Calcutta till Cambridge Massachusetts i USA tillsammans med sin make Ashoke som fått en doktorandtjänst i elektroteknik på stadens universitet. Födseln går bra men nu kommer den första riktiga kulturkrocken: namnet den nyfödde pojken ska ha. De amerikanska myndigheterna kräver att pojken ska ha ett namn innan han lämnar sjukhuset. Detta kommer som en chock för föräldrarna. Enligt bengalisk sed har barnet nämligen alltid flera smeknamn, daknam, under sina första år och får sitt officiella namn, bhalonam, först efter två, tre år, ja, ibland kan det t.o.m. dröja tills de börjar skolan. Efter kort men stor vånda från föräldrarnas sida blir det Gogol, pappa Ashokes favoritförfattare. 
 
Vi får sedan följa Gogol och hur hans dubbla identiteter, hans indiska och hans amerikanska, återspeglas i hans uppväxt och i de livsval han gör. Länge är denna dualitet dock fördold för honom själv. Han gör tidigt ett val att helt välja sin amerikanska identitet. Verkligheten är dock inte alltid så enkel... När Gogols pappa går bort hastigt och oväntat blir mamman, som alltid varit hemmafru, väldigt beroende av sonens hjälp. Gogol upptäcker att hon fortfarande till stor del lever kvar i sitt gamla hemlands traditioner och tankemönster och att hon ofta står främmande och hjälplös i sitt nya hemland, trots att hon bott 30 år i USA. I hennes utanförskap kan han känna igen den alienation han egentligen alltid själv känt och han börjar sakta kunna närma sig sitt indiska arv.
 
Lahiri närmar sig temat med att vara mellan två världar på ett suveränt sätt; hon skriver aldrig på näsan eller blir didaktisk utan problemställningarna är alltid fullständigt organiskt invävda i texten. Hon är dessutom mästerlig på att trolla bort sitt eget författarjag – själv var jag alldeles övertygad om att det var en man som hade skrivit boken! En bok som är mer aktuell än någonsin – läs!
 
Om Jhumpa Lahiri 
 
Jhumpa Lahiri föddes 1967 i London och är uppväxt på Rhode Island i USA. Hon har bengalisk härkomst och hennes egentliga förnamn (födelsenamn) är Nilanjana Sudeshna, men hon har alltid gått under smeknamnet Jhumpa. Ett återkommande tema i Lahiris författarskap är utländska akademiker, boende i USA, men marginaliserade i samhället. I synnerhet fokuserar hon mycket på andra generationens indier boende i USA. Hon vann år 2000 Pulitzerpriset för skönlitteratur för boken Den indiske tolken. I väntan på ett namn blev 2006 filmatiserad med originaltitel The Namesake (betyg 7,6 på IMDB) (källa: Wikipedia).
 
/Thomas
 

Mina favoritböcker del 1

Hösten 1983 blev jag blixtförälskad. I landet, språket, folket, maten, kulturen. När jag kom till jobbet igen förkunnade jag alldeles stjärnögd för mina arbetskamrater – Jag älskar Italien! Men det mina arbetskamrater tyckte sig höra var - Jag älskar en italienare! Jag kunde aldrig få dem att ändra åsikt.

Kristus stannade i Eboli av Carlo Levi
Kärleken till Italien har bestått genom åren även om jag inte varit där så ofta. Men man kan ju läsa om landet. En bok jag brukar återvända till är Carlo Levis mästerverk Kristus stannade i Eboli. Den är en av de viktigaste böcker som skrivits om den Italienska södern under 1900-talet. Författaren och Milanobon deporterades under Mussolinis tid vid makten söderut till en liten ort i Lucanien. Hans tid i fångenskap och hans vänskap med bönderna i Agliano är numera världslitteratur.  Den är inte svårläst utan skriven på ett vackert och poetisk språk. 

 

Cider med Rosie av Laurie Lee
”Jag lyftes ner från åkarens vagn vid tre års ålder; och med en känsla av förvirring och skräck började mitt liv där i byn”. 

Så lyder den fösta meningen i Laurie Lees bok Cider med Rosie. Den handlar om vårt ursprung i dubbel bemärkelse. Det är en bandomsskildring och en bok om en tid när högsta hastighet att färdas var med häst och vagn. Författaren flyttar med sin mor och sina syskon till ett skruttigt hus på landet med ”tre våningar och källare och mystik i väggarna, med pump och äppelträd, schersmin och jordgubbar, råkor i skorstenarna, grodor i källaren, svampar på taket, och allting för tre shilling och sex pence i veckan”.

Det är en solig och blommig bok som passar att läsas på sommaren, gärna i en hängmatta. I England betraktas den numera som en klassiker. Det är lätt att förstå.

/Monica Vahlén, Partille bibliotek

Ny i Sverige

Känner du till sajten Information om Sverige? Där samlar länsstyrelsena samhällsinformation för nyanlända.

Den här portalen vänder sig till dig som är ny i Sverige och enkelt och snabbt vill hitta information om det svenska samhället. Här finns allt samlat på flera olika språk, på en och samma plats. Du kan också följa sidan på Facebook för aktuell information.

Undrar du hur kollektivtrafiken fungerar i Sverige, hur du anmäler dina barn till förskolan eller vart du ska vända dig när du blir sjuk? Svar på de frågorna och mycket annat hittar du här. Informationsfoldrar finns också att hämta på biblioteket!

 

Mary McCarthy: Gruppen

Det är glädjande att många klassiska romaner på senare år har kommit in nya utgåvor och översättningar, oftast vackert paketerade i fina omslag. Romanen Gruppen gavs första gången ut i USA 1963. Den svenska översättningen som kom året efter gjordes då av Harriet Alfons och Jadwiga P. Westrup.

Den här utgåvan av romanen som har släppts i år har fått en ny översättning av Amanda Svensson. Sara Danius bidrar med ett initierat förord som ger mig som läsare ett porträtt av författaren och människan Mary McCarthy. Jag får också en inblick i tidsandan och dess villkor och den bakgrunden ger mig en fördjupad kunskap i min läsning.

När Gruppen publicerades första gången blev den mycket omtalad; den ansågs som alltför frispråkig. Självklart såldes den i miljonupplagor och filmatiserades även.

Precis som medlemmarna i Gruppen gick McCarthy på Vassar College och efter avslutad examen 1933 flyttar hon till New York.

I romanen Gruppen möter vi åtta unga kvinnor som just tagit examen från Vassar College, som på den tiden var ett lärosäte endast för kvinnor.  Tiden är 1930-tal och depression råder. De kommer alla till New York för att börja sina vuxna liv. Villkoren för en ung kvinna vad gäller karriär, äktenskap, sex, vänskap och politik skildras på ett ganska rättframt sätt men det betyder inte att det även finns plats för humor och värme. Författarinnan har en skarp iakttagelseförmåga och romanens karaktärer skildras med både sina goda egenskaper och sina brister. Så som vi människor är helt enkelt.  De flesta av de unga kvinnorna när stora drömmar om hur livet ska gestalta sig men de får alla se sina illusioner brista på ett eller annat sätt. Ingen av de åtta kvinnorna är huvudperson utan vi möter dem alla där varje enskild individs situation och historia får ta plats. Boken beskrivs som en kollektivroman som skildrar hur de unga kvinnorna konfronteras med det moderna storstadslivets villkor. 

Boken inleds med ett bröllop och avslutas med en begravning. Däremellan förflyter sex år där läsaren får möta de åtta kvinnornas olika erfarenheter av bl.a. sexuella möten, införskaffande och bemästrande av preventivmedel, inträdandet i moderskap och kärleksrelationer.

Talar då romanen till oss idag? Det tycker jag absolut att den gör. Även i vår tid brottas vi människor med konventioner, förväntningar och utmaningar. Vi har drömmar och förhoppningar, vi försöker att få våra liv att gå ihop och vi vill alla vara lyckliga. Fortfarande är det kvinnorna som oftast kommer i kläm när de olika rollerna som mor, partner och yrkeskvinna ska jämkas samman. Det lyckas kanske inte alltid; livet blir som det blir. 

Läsning rekommenderas!

/Marli Pettersson

  • Partille bibliotek
  • 433 28 Partille
  • Gamla Kronvägen 56
  • +46 (0)31-792 10 10
Öppettider Öppettider

Öppettider:

Mån - fre: 8 - 20

Lör och sön: 11 - 16

Tel: 031-792 10 10

Följ oss på Facebook!