bibliotek.partille.se

Vad har Bob Hansson, Emil Jensen och Solja Krapu gemensamt?

Alla har dom vunnit Svenska mästerskapen i poetry slam! Onsdag 16/5 drar årets SM-slutspel igång och i år är sammandrabbning lokaliserad till Musikens hus i Göteborg. Från onsdag till lördag kommer estradpoesin hagla över hängmattan Majorna då poeter från hela landet kommer resande för att slåss om slambucklan. Under hösten och våren har det hållits uttagningar och lokala deltävlingar runt om i Sverige för att vaska fram de 15 sm-lagen som deltar i år. Totalt är det ca 70 av Sveriges vassaste estradpoeter som  man har chansen att beskåda under veckan.

Under SM-dagarna kan man såklart vänta sig en ganska hög snittkavalitet på de tävlande poeterna. Det kan vara mycket njutbart i sina bästa stunder men samtidigt tycker jag det är värt att uppmärksamma de lokala uttagningstuneringaran som pågår hela året runt om i landet. Där är alla som vill välkomna att delta och det kan ofta resultera en mycket spännande blandning och bredd. Då kan jag känna att kravet på högkvalitativ poesi snabbt blir underordnat den trevliga spänningen och överaskningspotential som dessa spretiga och smått kaotiska tillställningar ofta tenderar att bli. Nervositeten och viljan från deltagarna laddar ofta deltävlingarna med en speciell nerv. I SM har de spretiga inslagen i viss mån sållats bort. Poetern som tagit sig så långt är ofta är mycket proffsiga, begåvade och stensäkra men nerven från deltävlingarna riskera att gå förlorad, på gott och ont. Men om man vill ha det bästa av det bästa så är det såklart SM som gäller!

Lite länkar:

SM 2012

Vad är poetry slam? 

Program/Tider SM

Anna Möller, bosatt i Sävedalen och uppvuxen i Partille släpper snart sin nya diktsamling. Boken som har arbetsnamnet Genvägar innehåller material som sträcker sig över lång tid och det går inte att ta miste på Annas glädje över att det äntligen blivit tid för publicering. Det skall bli hennes sista bok säger hon bestämt då jag träffar henne för en pratstund på Vallhamra bibliotek. Liksom biblioteket som vi sitter i, som slog igen sina portar för ombyggnation i slutet av april, så planerar även Anna att så småningom lägga ned, stänga skrivblocket och låta pennan vila. Hon har skrivit hela sitt vuxna liv och säger att hon ”känner sig klar” och publiceringen av de nya boken blir ett sorts bokslut. En del i beslutet beror på att hon upplever att hon inte riktigt nått så långt som hon hoppats, trots ihärdigt arbete i många år. Allt har sin tid.

Det var när Anna som 18-åring gick med i en bokcirkel som lusten att skriva väcktes. Hon upptäckte att hon hade en fallenhet för att använda det hon bar inom sig, tankar, känslor, upplevelser och gestalta det i skrift. Anna föddes med down syndrom och skrivandet och dikterna blev till hennes sätt att utrycka sig. Skapandet ger henne en möjlighet att släppa ut det som hon annars hade gått runt och hållit inom sig. Annas texter har tidigare publicerats i olika sammanhang och för ett antal år sedan medverkade hon i en Kabaré med sina dikter. Föreställningen som gick under namnet Den skadade fågeln spelades runt om i Göteborgsområdet och Anna var ett av huvudnumren.

Hon säger att hennes dikter handlar om Kärlek och relationer. Hon skildrar sin vardag, registrerar hur folk i omgivningen beter sig och dikterna liknar ofta poetiska utdrag ur en dagbok. Musik har alltid varit en stor inspiration. Svenska vissångare och deras texter frigör Annas kreativitet och får henne att komma igång med skrivandet. Intresset för musik har hon antagligen fått från sin pappa som var musiker och vid flera tillfällen under vårt samtal nämner hon Cornelis Wreesvijk som en viktig inspiration.  

Vi får tro på Anna när hon säger att hon tänker sluta skriva. Allt har som sagt sin tid. Men man kan inte låta bli att hoppas att hon ändå kommer att greppar penna igen i framtiden. Att hennes kreativitet, liksom det snart nedsläckta och förbommade biblioteket i Vallhamra bara tar en paus ”för ombyggnation” för att sedan återuppstå i en ny spännande skepnad, kanske redan om ett år. Vi håller tummarna.

/Jonas Asp

Utdrag ur I mitt ensamma rum av Anna Möller

Äntligen börjar det bli varmt och våren börjar övergå till sommar. Med det kommer också lusten att vara ute i friska luften och att påta i sin lilla täppa om det så är en stor tomt, en liten gräsplätt eller balkong. Du kan göra det väldigt lätt med buskar och marktäckande växter eller så kan du göra det avancerat och anlägga stenpartier och dammar. Allt är möjligt bara det finns tid och lust. Det finns mycket inspiration att hämta både i form av böcker men också tv- och radioprogram.

klicka här för en lista på nya böcker om trädgård och växtodling.

TV-program på SVT Play och TV4 Play:

Trädgårdsonsdag (onsdagar kl 20.00, SVT2)

Året i trädgården (Lördagar 13.40 SVT2)

Trädgårdsdrömmar (Måndagar 20.00 TV4)

Radioprogram från Sveriges Radio

Odla med P1 (måndagar 10.35 SR P1)

Erika Sundberg

Bibliotekarie, Partille bibliotek

Hur ser miljonprogrammen ut idag?

Vilka är människorna som bor där?

Vad är Sverige och svenskhet?

Carlos Rojas talar om verkligheten inifrån, fördomarna utifrån och om hur vi kan skapa en positiv utveckling tillsammans. Carlos Rojas är entreprenör och samhällsdebattör. Han är född, uppvuxen om numera åter boende i ett av miljonprogrammen.

Carlos är en erkänd och hyllad föreläsare och föreläsningen om svenskhet och miljonprogrammen har varit mycket uppskattad och rosad på de platser han tidigare besökt.

Föredraget följs av en öppen dialog.

Fri entré – Alla är välkomna!

Nytt datum: Onsdag 2 maj kl. 18.30 - Kulturum, vinterträdgården

Arr. Studieförbundet Vuxenskolan i samarbete med Partille bibliotek

  You don’t love me when I cry

Laura Nyro väljs i helgen in i Rock and Roll Hall of Fame. Det är som kritikern Dan Backman konstaterar:  Hade hon levt idag hade hon toppat listorna och de tidiga albumen fram till ”Gonna take a miracle” (1971) framstår fortfarande som en fulländad albumssvit .

http://www.svd.se/kultur/understrecket/i-dag-skulle-laura-nyro-ha-toppat-listorna_6997393.svd

  Lust och experiment

Johan Redin ger ett glädjande perspektiv på Jan Linblads verk i Fågeln som vred upp Sverige. Kombinationen av lust och experimenterande låter sig höras:

http://www.soundofmusic.nu/artikel/f%C3%A5geln-som-vred-upp-sverige

  Elton på grönbete i Balerica

Australienska duon Pnau, kanske mer kända från sidoprojektet Empire of the Sun, har gjort en fullkomligt lysande mix med steel guitar och Elton John på sång:

http://soundcloud.com/EltonVersusPnau

/Erik Boström

I veckan kom beskedet att Partille Bokhandel tackar för sig, iallafall flyttar de från lokalerna vid Göteborgsvägen i Sävedalen. Väldigt tråkigt tycker jag eftersom de har bidragit till att sätta litteraturen och skrivandet i fokus i Partille. Men de har också märkt ut Partille på kartan för det litterära Sverige då Partille Bokhandel är omtalad och de har besökare som kommer långväga ifrån.

Detta har de åstadkommit genom att ha ett välsorterat bokbestånd för barn och vuxna men också på många olika språk förutom svenska. De har också satsat hårt på författarbesök och roliga evenemang såsom litterära frukostar och t.o.m. resor. Dessutom har de ju en sådan häftig inredning, 3 rum med olika teman. Metro; en tunnelbanevagn från Paris (med resehandböcker), Bistro, ett restaurangrum (böcker om mat och vin), Shakespeare & Company, en kopia på den legendariska bokhandeln från Paris.

Historien började 1985 när  Gunilla Ericsson och Margareta von Geijer öppnade Partille Bokhandel i en undervåning vid Göteborgsvägen. Redan från början satsade de på en ombonad miljö och litterära program. 1990 flyttade de till den dagens lokal och hade då ett helt hus bedriva sin verksamhet i. Sedan dess har bokbeståndet växt och det är böckerna som har fått bestämma inredningen, vilket också medfört tillbyggnader och många mysiga vinklar och prång. 2009 fick Bokhandel ny ägare som då följde sin dröm om att äga en bokhandel.

Bokhandeln hade då fortfarande en trogen kundkrets och vad som hänt sedan dess är svårt att spekulera i. Kanske beror det på att allt fler väljer att handla sina böcker på nätet, eller att läsa dem i elektronisk form. Eller kanske har den omfattande ombyggnationen av Göteborgsvägen bidragit till att fler kunder har slutat komma och färre har hittat dit.

I alla fall, vi från Partille bibliotek tackar för gott samarbete genom åren och önskar ett stort Lycka Till!

/Erika Sundberg

Bibliotekarie, Partille bibliotek

Tidigare i år släpptes en liten men viktig bok som har lämnat kraftiga avtryck på de svenska debattsidorna. ”De hatade” skriven av Magnus Linton utgör en snabb lägesrapport över den Europeiska extremhögerns landvinningar och dess konsekvenser dels för den enskilda människan men framförallt dess påverkan på det politiska klimatet i stort. En mycket oroväckande bild av en, på många håll, brunskiftande kontinent träder fram och fokuseras i boken. Det som särskiljer Lintons bok från den digra flora av litteratur som de senare åren har publicerats i ämnet är dess snabba tillkomst och rent tidsmässiga aktualitet som förstärker känslan av att boken är ytterst angelägen här och nu. Boken lyckas att vara alarmerande högljudd utan att kännas sensationslysten, förenklad eller populistisk. Det är i grunden en reportagebok men genrens fallgropar undviks då de journalistiska inslagen rikligt blandas upp med djupgående analys. Denna analys bottnar ofta i långa intervjuer med de personer som de högerextrema uttryckligen hatar, den högerextreme terroristens måltavlor. Det är de ungerska romerna(”Parasiterna”), muslimer i Amsterdams förorter(”Ockupanterna”) men framförallt de forskare och intellektuella som blivit extremhögerns fiender genom att på olika sätt arbetat för eller förespråka mångfald, tolerans, feminism, relativism och därmed blivit stämplade som ”Förrädare”. Dessa personer ges utrymme att resonera kring det komplexa ämnet ur olika perspektiv och varför just de har utpekats som den yttersta fienden.

En av bokens bärande poänger är hur den politiska mittfåran, medvetet eller omedvetet låter sig påverkas och förskjutas högerut i allt från retorik till praktiskt beslutsfattande. Socialkonservatism och antiintellektualism normaliseras och smyger sig in i oväntade sammanhang medan det som benämns som PK(dvs mångfald, feminism relativism) avfärdas, stigmatiseras och attackeras. Högerextremismen har kommit att muteras från att historiskt i första hand ha attackerat ”parasiterna” dvs. de oönskade minoriteterna till att idag i större utsträckning fokusera ”förrädarna” och vända hatet mot ett etablerat västerländskt idéinnehåll baserat på tolerans och relativism. Då de högerextrema partierna tar plats i etablerade politiska sammanhang (som delvis kan sägas vara en följd av socialdemokratins förlorade förmåga att tala om klassamhället) så tenderar debatten om fattigdom, sociala klyftor och dess orsaker och konsekvenser sakta förskjutas till att handla om kultur och etnicitet, till Jimmie Åkessons stora förtjusning.

/Jonas Asp
Bibliotekarie Partille bibliotek

Som sagt så har boken väckt starka känslor och debatterats på internet och i dagstidningar. I DN har turerna gått fram och tillbaks:

Det började med Maria Sveland som i erkänd affekt uttryckte hur boken drabbat henne och Lintons beskrivning av läget gjorde henne ”politiskt deprimerad”. Hon understryker kopplingen mellan rasism och antifeminism

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hatet-som-gor-mig-politiskt-deprimerad

Även Anna-Klara Bratt, chefredaktör för tidskriften Feministiskt initiativ, refererar till bokens beskrivning av hatet mot feminismen
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hatet-mot-feminister-vaxer

Fredrik Eklund angriper Sveland och Linton bla. genom att ifrågasätta vänsterns vurmande för religiös relativism
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/vanstern-vagrar-att-tala-om-hela-verkligheten

Linton svarar:

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/magnus-linton-hur-langt-ser-man-fran-en-balkong-i-malmo

Ekelund:

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/fredrik-ekelund-hellre-dialog-an-kortslutning-av-det-offentliga-samtalet

Ann Heberline försöker nyanserar Svelands hårt angripna text:

http://www.dn.se/kultur-noje/darfor-ar-det-en-lattnad-att-kallas-idiot

Osv.

Böckerna om Bäbis gillas både av mig och min 1-åriga son. Vi har läst böcker för honom ett tag nu och Bäbisböckerna är en klar favorit. De ger upphov till mycket pladder, tjut och skratt. Jag tror att han känner igen sig och gillar att bläddra och titta på bilderna.

Själv gillar jag böckerna för att de i all sin enkelhet förmedlar så mycket som just en liten bäbis kan uppleva. Glädjen i tittutleken (Bäbis tittut!) eller rädslan när pappa/mamma inte kommer när man vaknat från sin middagslur(Bäbis rädd).  Men för all del kan vi vuxna också känna igen oss i att försöka bygga ett torn med klossar som ständigt rasar (Bäbis gnällig).  - Näe, det går inte, förmedlas så tydligt av den hoppsjunkna lilla bäbis som trött tittar på klossarna. Att illustrationerna är så enkla men ändå säger så mycket är det som gör att vi tycker om böckerna är så mycket.

Så nu väntar vi med spänning på de nya titlarna Bäbis kan och Bäbis hej då som kommer ut i juli!

/Erika

Bäbis-böckerna är skrivna av Ann Forslind och än så länge har det kommit 7 st.

Klicka här för se om de finns inne.

Affektion av Martin Jern

Jag blev verkligen drabbad av den här boken och sträckläste den slaviskt. En rå, hemsk och mycket stark bok som jag rekommenderar till alla mellan 15 och 100 år.

I boken möter vi 16-åriga Kate som maniskt jagar nya upplevelser och pressar livet hårt för att få de kickar hon behöver. Den futtiga utdelningen som droger och sex erbjuder blir snart fadd, utsliten och destruktiv. Trots sin unga ålder finns redan en hård, bitter och cynisk kärna inuti i henne som mer tycks höra hemma hos någon som nått medelåldern efter ett hårt liv. Hon är uppvuxen i en ganska vanlig småstadsmiljö på den Svenska västkusten men man förstår att det i hennes umgängeskrets är djungelns lag som gäller och att en svensk högstadieskolan kan vara en ganska sjuk plats att tillbringa sina tonår på. Hon är inte mobbad (snarare mobbartypen) men bland kamraterna finns en hård och hierarkisk jargong och Kate tillhör de ”populära och tuffa” ungdomarna som tidigt börjar festa och tänja på barndomens snäva gränser. Och hon har redan sen länge insett att sådant hon förväntas göra och gilla som tjej är förljuget och vägrar spela de roller hon så ofta tagit på sig under uppväxten

”Jag hatar mysiga killar med mysiga koftor som spelar mysiga melodier på sina mysiga gitarrer i sanden under mysiga svenska sommarkvällar. Jag kan inte förklara det. Jag antar att jag helt enkelt inte var en särskilt mysig tjej”

Tillslut händer något som får bägaren att rinna över och Kate bestämmer sig för att dra. Hon flyr från Helsingborg till Malmö där hennes storasyster har en lägenhet men det är uppenbart att hon inte kan göra sig kvitt sitt gamla liv så enkelt. Boken skildrar Kates turbulenta men glädjelösa möte med Malmö varvat med nedslag i högstadietiden och barndomen i Helsingborg. Ett mörkt och levande porträtt växer fram. Det mörker som genomsyrar boken och berättelsen om Kate koncentreras till den där vaga och fruktansvärda händelsen som inträffade på ett kalas när Kate var 12 år.

Boken (kanske) handlar om att bli vuxen alldeles alldeles för tidig. Att få den bräckliga barndomen bryskt sliten ur händerna och stampad på. Om de vuxnas svek och oförmåga att ge trygghet och stöd när det behövs. Men boken är befriande fri från moralkakor och pekpinnar och det går inte att enkelt avgöra vad som är ont och vad som är gott, vem som är offer och vem som är förövare osv. Läsningen manar snarare fram en allomfattande ilska mot samhället. Alla är vi med och skapar den råa och nyckfulla miljön som Kate och alla andra barn och ungdomar tvingas hantera och växa upp i. Boken är klaustrofobisk och präglad av en undergångsstämning som hugger tag direkt och vägrar släppa taget. Jag säger bara: Läs!

/Jonas

Reservera boken HÄR

Kanonbra intervju mer författaren Martin Jern

Recension i SVD

Visst är det en intressant företeelse, det som kommit att kallas Biblioterapi? 

”Biblioterapi kan sägas vara att läsa en bra bok och uppleva en terapeutisk effekt fysiskt eller psykiskt. Men biblioterapi innebär något utöver en bra bok. Ett samtal kring boken är en viktig del.” (Wikipedia)

Redan 1949 så skrev Caroline Shrodes en doktorsavhandling i ämnet och som jag har förstått det så skall biblioterapi kunna ha samma effekt som psykoterapi. Läsaren lever sig in i texten/boken och kommer i kontakt med förträngda känslor och problematik som i bästa fall leder till att den inre låsningen skingras och personen blir kapabel att göra en positiv förändring i sitt liv. England är ett föregångsland gällande detta och på flera håll samarbetar bibliotekarier med läkare och vårdpersonal med att ordinera läsning till patienter.

Spaning: I litteraturprogrammet Babel som nyligen hade säsongspremiär så finns ett nytt inslag benämnt just ”Biblioterapi”. I första avsnittet var ämnet ”Hämnd” och gästerna fick ge terapeutiska boktips till de tittare som plågas av svåra hämndbegär. Begreppet biblioterapi håller med andra ord på att populariseras.

Att kultur är viktigt, läkande och nyttigt är vi nog många som anser och har upplevt. Jag tycker dock vi skall akta oss så att det inte kantrar över till att kultur måste vara nyttig. Om debatten förskjuts till ett läge där argumenten handlar om att försöka bevisa hur många benbrott en bra teater kan fixa så är vi nog illa ute.

På tal om allt detta och den egentliga poängen med detta blogginlägg:

Välkommen till Vallhamra bibliotek på tisdag och delta när bibliotekarie Monica Vahlén berättar om hur läsning kan fungera läkande

HÄLSODISKEN Kan man bli frisk av att läsa böcker?  Föredrag och samtal med bibliotekerie Monica Vahlén. Vallhamra bibliotek tis 13/3 - kl. 18.30. Arr: Kultur & Fritid

På tisdag den 13 mars får Kulturum fint besök, Anna Ternheim gör ett turnestopp här hos oss i Partille. Det är extra roligt då Anna varit en favorit hos mig sedan debutsingeln ”To be Gone” 2004. Jag fastnade direkt för hennes nedtonade, nedstämda musik som på samma gång innehåller en råhet  med texter som finns kvar efteråt . Covern av Broder Daniels låt ”Shoreline” är en av mina absoluta favoritlåtar.

Nu har hon släppt sitt fjärde album ”The Night Visitor” och det är kul att höra hur hon har utvecklats under årens lopp.  På de två sista skivorna märks en större livsglädje och positivism som kanske kommer sig av att hon har funnit sig mer i livet och mognat. Ett annat skäl är naturligtvis att hon samarbetat med en ny producent till den tredje plattan ”Leaving on a Mayday”.

Även inför den senaste plattan har hon valt ett nytt arbetssätt, den är inspelad i Nashville tillsamman med ett flertal gamla countrynamn (bl.a Johnny Cash gamla studioman, Dave Ferguson).  Tanken var egentligen att hon skulle fortsätta succèn med förra producenten men efter ett antal försök så gav hon upp bestämde sig för att ”bara leva ett tag”. I en intervju i Svenska Dagbladet att säger hon att ”det blev så tydligt att musik är en konsekvens av något annat, det är inget som kommer bara på beställning”. Köpet av en nygammal gitarr (en Gibson från 1930) och en tanke om att bli en bättre på gitarr blev det som la grunden för den nya skivan. Här hörs starka influenser från den amerikanska folkmusik även om Anna behåller sina tänkvärda texter, musikbild och unika röst.

Nyfiken? Kom in och låna hennes nya skiva på biblioteket eller via musikwebben, eller varför inte köpa biljetter till konserten den 13/3 kl. 19. Biljetter säljs via informationen i Kulturum tel: 031-7929600. 

Lyssna på "The longer the waiting, the sweeter the kiss" (Youtube)

Idag hyllar vi kampen för kvinnans rättigheter och frigörelse. För att koppla det till ett biblioteks/litteratursamanhang så skulle jag vilja passa på att tipsa om två artiklar tidigare publicerade i DN där Ebba Witt-Brattsröm i tur och ordning hyvlar av två manliga författarikoner. I den första artikeln uppmanar hon till parallelläsning av Simone de Beauvoire och Knausgårds och föreslår att Min Kamp borde tilldelats undertiteln ”Det första könet”. I den andra identifierar hon Strindbergs ”ensamhetens poetik” som en produkt av den ”manliga kanonformationens tyranni ” då de STORA skrivande männen genom ensamheten frigör sig från "trivialiteter" som familj, kvinnor och ansvar.

Mycket nöje!

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/en-kamp-for-det-forsta-konet

http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/ensamheten-som-manlig-myt-och-poetik

Dagen till ära så anordnar Studieförbundet vuxenskolan följande programm saxat ur vårens kulturkalender:

Tor 8 mars. Föredrag. SV Arena. Hur är det ställt med jämställdheten?

Gösta Zachrisson berättar bl.a om kopplingen mellan ojämställdhet

och mäns våld mot kvinnor. Kl 18, Hörsalen, Partille Kulturum,

fri entré. Anmälan, 031-26 55 70. Arr: Studieförbundet Vuxenskolan.

Partilleförfattaren som är aktuell med sin politiska framtidsskildring ”Sverige 2017”

Ikväll onsdag den 7 mars kl. 18.30 på Partille bibliotek

Fri entré - Välkommen!

Denna vecka hyllar vi Astrid Lindgren på Kulturum. I biblioteket har vi dukat upp ett bord med mängder av Astrids böcker och filmer och gjort en klurig tipspromenad i biblioteket med frågor som handlar om Astrid Lindgrens sagovärld.

Kom och var med i tipspromenaden och ha chansen att vinna fina bokpriser!

Svarslappar, pennor och första frågan hittar du på bokbordet i bibliotekets entré. Gå promenaden bland bibliotekets hyllor och lämna sedan din svarslappa till bibliotekarierna. Nästa vecka utses vinnarna.

 Smakprov från tipspromenaden:

Fråga 1.

Vad hittar man om man sticker in handen i den gamla ihåliga Almen på Pippi Långstrumps gård?

1. Sockerdricka

X. Julklappar

2. En skattkarta

Bibliotekarier är coola och hjälper och älskar alla. Därför förtjänar de en kram, tyckte initiativtagaren till internationella Krama en bibliotekarie-dagen som firas torsdagen den 1 mars.

En kroatisk student skapade "Hug a librarian day" och förra året samlade eventet över 10 000 deltagare i olika länder – på Facebook. Hur många kramar som verkligen utdelades är svårt att veta.

Känner du för att visa din uppskattning, passa på i morgon! Vi har som vanligt öppet mellan åtta och åtta. Du är varmt välkommen!

I julas var det många som flockades för att följa Kurre och Charlies bravader i SVTs julkalender ”Tjuvarnas Jul”. Charlie, Kurre och resten av tjuvgänget var fattig och trasiga och det proletära temat är ett välkänt motiv i barnkultur, från flickan med svavelstickorna via Rasmus på Luffen vidare till Aladdin, Piplarssons osv. Men hur skildras rika barn i barnkulturen? I en intressant artikel i DN tar Sverker Lenas upp detta med avstamp i SVTs nya komiska tv-serie ”Pappas pengar”. Sverker menar att det rika barnet är sällsynt inom barnkulturen och hyllar programmet för att belysa dagens klassklyftor i Sverige. Det är en intressant artikel och han lyckas lyfta ett par viktiga frågor i den korta texten.

http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/pappas-pengar

Jag såg första avsnittet av Pappas pengar och tyckte det var kul, inte minst med tanke på Olof Wretlings (En fjärdedel av humorgruppen ”Klungan”) och Johan Ulvessons komiska briljans. Skillnaden mellan rika och fattiga lyfts fram på ett roligt men samtidigt vasst och naket sätt. Utan omskrivningar och utan symbolik. Sverige här och nu – rakt på sak. Men de grova överdrifterna gällande överklassens gigantiska rikedom generera lättköpta komiska effekter men riskerar att trubba till satiren. Även Sverker tar upp detta i sin artikel. Det är lätt och riskfritt att skildra de rika som OFANTLIGT rika och korkade. I verkligheten kan ju klassklyftorna vara ganska osynliga på ytan och handla mycket om makt och förutsättningar i vardagen. Ett mer vardagsnära och nyanserat klassperspektiv i barnkulturen känns då än mer sällsynt. Men så länge ger jag tummen upp för ”Pappas pengar”.

Se pappas pengar på SVT play - Klicka

Under sportlovet har det varit målarworkshop på biblioteket. Alla kursplatser var upptagna då 15 personer i åldern 10-13 intog sagorummet som för stunden förvandlats till målarverkstad. Konstnären Annika Rockström fanns på plats för att visa, tipsa och inspirera kursdeltagarna. Många fina teckningar och tavlor skapades under de två dagarna och en del av dessa alster finns nu utställda på biblioteket. Varje deltagare fick välja en egen bild som nu finns utställd i en glasmonter på bibliotekets barnavdelning.

Välkommen och beskåda utställningen från och med idag fram till 26/2

Läs gärna artikeln om workshopen som publicerades i Partille tidning idag 16/2. Klicka!

FOTO:Johanna Lundström (Partille Tidning 2012-01-01)

Just nu pågår den största utställningen i Kulturums historia. Det är Åke Hellgren som sammanfattar sitt liva bakom kameran med att ställa ut 200 bilder i en utställning som sträcker sig över två våningar. Fram till och med 18 mars har ni chansen att beskåda Åkes fantastiska fotografier av natur och människor från 60-talet fram till idag. Läs den fina artikeln om Åke och utsällningen som publicerades i Partille tidning inför utställningen:

http://www.partilletidning.se/nyhet_visa.asp?id=1454&sidnamn=Kultur

Jag sprang på Åke häromdagen i biblioteket och vi kom att prata lite om utställningen. Han undrade vad jag tycket om den och jag berömde honom för hans intresseväckande snapshots av främlingar på olika perronger. Dessa bilder känns som bortglömda skärvor ur en urban vardag som får nytt liv då de lyfts fram och fokuseras på utställningsväggen. De väcker frågor och ofta lite sorgsna känslor, tycker jag. Men det humoristiska och absurda är samtidigt aldrig långt borta. Åke beskriver det bra i ett citat från artikeln i Partille tidning:

– En bild får inte var likgiltig, den ska väcka känslor och minnen. Jag tar avstånd från bilder som bara avbildar, säger han.

Då vi talas vid uttryckte han även sina blandade känslor inför fotograferingens utveckling och digitaliseringen. Han är rädd att mängder av bra bilder tyvärr aldrig lämnar datorn och riskerar att drunkna i den otroliga mängd av bilder som lagras i våra hårddiskar. Då filmrullens begränsningar försvinner så blir pekfingret rastlöst på utlösaren vilket riskerar att den där perfekta bilden försvinner i en drös av halvdana bilder och aldrig når ytan. Man orkar aldrig på riktigt gå igenom den där digitala mappen med 500 bilder på vinterlandskap/släktmiddag/semester och bilderna blir således aldrig sållade, framkallade och fysiska.

Jag tror emellertid inte att vi har sett det sista av det analoga fotot. Redan nu tycker jag mig märka en vurm för gamla analoga systemkameror och nog kommer filmrullen följa i vinylskivans fotspår och bli omfamnad av de som ser egenvärdet i det fysiska, det tidskrävande och de omständiga ritualerna. Och, såklart i det oredigerade. Våga vägra Photoshop!

Välkommen att besöka utställningen fram till och med 18:e mars på kulturum

/Jonas Asp

Fortfarande hög på det musikaliska glädjerus från igårkväll sitter jag och funderar på vad det egentligen är som gör att Malmöbandet Vit Päls så bra. Bandet som leds av Carl Johan Lundgren lirade på jazzhuset i Göteborg igår och rev av taket med besked. Musiken är enkel och direkt med ett medryckande sväng och ett påtagligt lofi-ideal. Fokusen dras emellertid oftast till den skönt nonchalanta och skeva sången och de finurliga och roliga vardagsbetraktelser som utgör textinnehållet.

Hela paketet utstrålar en inspirerande naivitet. Lekfull och tillsynes hemmasnickrad musik får det att klia i mina egna fingrar. ”Kan man göra det så där enkelt och fulsnyggt?” tänker jag och börjar formulera låtidéer i huvudet. Lundgren glimrade på scenen igår och många av de mer bakåtlutade låtarna från skivorna förvandlades till skenande pop-monster. Jag rekommenderar särskilt bandets ihopklistrade debut bestående av samlat demomaterial som sträcker sig över hela förra decenniet. En varning bör dock utfärdas: Vit päls är ett av de där banden som man antingen hatar eller älskar.

Låna nya skivan på Partille bibliotek eller klicka på länkarna.

Beach 2011(You Tube)

Vit Päls – Hallå haters (Spotify)

I kväll (onsdag 8:e feb) är alla välkomna på boksamtal på Partille bibliotek . Vi träffas kl. 18:30 i vinterträdgården, fikar och pratar om litteratur och har det trevligt. Ytterligare två onsdagar är inplanerade under våren:  7/3 samt 11/4.

Varmt välkommen!